Sa tidigare i somras, när bloggen var nyöppnad, att jag skulle skriva ett par inlägg om lite olika utvalda fotoprojekt som jag genomfört den senaste tiden. Det har ju gått lite sådär med den biten. Men jag tänkte presentera ett utav mina favoritprojekt, som jag genomförde under min tid på LBS. Jag och min klass fick samma uppgift som Rheborg och Schyffert fick i ett utav avsnitten i TV-programet 'Alla är fotografer', där man skulle arrangera ett scenario ur ett personligt tyngre minne som man varit med om. Man skulle med andra ord bildsätta detta minnet på valfritt sätt. Om jag minns rätt. 

Jag visste redan vilket personligt minne jag skulle välja att arbeta med. För att göra en lång historia kort, kan jag berätta att jag vantrivdes något så fruktansvärt på den förra gymnasieskolan jag gick på innan jag bytte till LBS. Detta på grund av en mängd olika anledningar, vilket gjorde att jag kände en slags ångest av att gå dit. Av att gå till skolan. En känsla jag aldrig tidigare hade upplevt, jag brukade älska att gå i skolan, lära mig nya saker och plugga. Typical A-barn/plugghäst. Men inte då. Inte alls likt Line. Detta minnet skulle jag alltså bildsätta. Eftersom det var så många olika påverkande faktorer till den framväxande ångesten, tog jag beslutet att fotografera själva känslan istället. Ångest. 

Ett par bildidéer dök upp i tankarna, och jag visste precis vem som skulle få modella för mig. En person med ett så speciellt och vackert ansiktsdrag, en vän jag visste skulle passa perfekt till uppdraget. Och jag visste att jag givetvis skulle använda mig utav blixtväskan för att ljussätta miljön och min modell för att skapa en vassare och häftigare känsla i bilderna. Jag bestämde mig för att vi skulle fotografera mitt i skogen bland träd för att skapa en dyster och taggig/krokig känsla i bilderna. Det är otroligt viktigt vilken miljö man väljer att fotografera en arrangerad fotografering på för att frambringa den perfekta känslan. Jag ska visa er ett par utav mina favoritbilder från fotograferingen för att påvisa detta faktum. 

Jag ljussatte lite olika, beroende på vilken bild som skulle tas och beroende på mängden effekt. Den första bilden är ett tydligt exempel på hur viktig miljön i det här fallt var för att skapa den mörka och kusliga känslan i bilden. Miljön i kombination med hans argsinta men samtidigt ledsna blick och hängande kroppsspråk framhäver känslan ångest. Jag valde att ha en flaska och cigarett med för att förstärka känslan ytterligare, något som kanske såhär i efterhand inte hade varit nödvändigt. Men jag är nöjd. Ljussättningen, något snett nedifrån med två ganska starka blixteffekter. I den andra bilden kombinerade jag två bilder till en. Diptyk. De passade bättre ihop än separat, särksilt den högra. Detta förstärkte känslan, man ser hans blick som talar för revansch, upprördhet och ångest samtidigt som han står utför ett "stup" med en flaska sprit i ena handen. Jag valde att placera honom med blickarna mot vänster för att man som beskådare av bilderna skulle välkomnas in i bilden och först mötas av hans blickar. 

Dessa två bilder skickade jag in som ett utav mina arbetsprover till Yrkeshögskolan som jag för övrigt kommer börja på om typ en vecka. Wiho! Anyway. När vi redovisade våra personliga minnen för klassen visade vi först bilderna och därefter berättade om våra dem. En liten känslostund med en mycket fin klass. Throwback till den lektionen alltså. Saknar så in i helvete. Men, ja, detta blev ett lite längre inlägg än vad jag hade tänkt. Men mina projekt är lite invecklade ibland, men jag är otroligt nöjd med resultatet. Har min fantastiska modell att tacka också, som ställde upp. Många ser ju kameran som ett vapen...