Precis, kan ni föreställa er mig fota bröllop? Inte jag heller. Men nu kan jag checka av det på listan. Jag fick nämligen äran att fota världens bästa Annica och Niklas bröllop som debut för mitt bröllopsfotande, två störtsköna Gaisare. Detta för ett par veckor sedan. Bröllop är så långt ifrån det jag i vanliga fall brukar skjuta, klart jag var nervös, hallå? Heter ju Line. I alla fall. Bröllopsparet var himlavackert, solen och värmen omfamnade deras dag, rosor och annat blomstrande sprakade i Trädgårdsföreningen och dagen skulle helt enkelt bli perfekt för dem. 

 

Jag hade en tid innan bröllopet, planerat vad jag skulle ha med mig i utrustningsväg så som kameror, gluggar och lite smått och gott. Båda soulmatesen fick arbeta dagen till ära, där jag kopplade på 70-200mm på den ena och 50mm på den andra. Det fasta objektivet på 50mm har ett sjukt stort ljusintag vilket skapar fin skärpa på huvudmotivet och kanonsnygg oskärpa i bakgrunden, enkelt förklarat. Men det var en mängd andra faktorer som skulle tänkas över också, till exempel vad för bilder jag skulle ta samt inspirationsinhämtning från andra fotografer. Eftersom min föredetta fotolärare Johan Lyckaro är min största inspiration, tänkte jag på vad han hade berättat för mig och min klass om bröllopsfoto och spanade in hans bilder. Han lärde mig även att använda mig av diptyker (när man kombinerar två bilder, man kan även kombinera flera), för att skapa en annan typ av helhet i bildspråket. Och det beslöt jag mig för att arbeta mycket med, även triptyker. Jag gjorde helt enkel en ToDo-list som min lärare Bullen inpräntade i min hjärna på LBS. Tackar för det, för den blev min räddning mitt i all nervositet och prestationsångest. Jag drog på mig klänningen, glitterskorna och gick mot bussen med en väska packad med allt möjligt. Det var dags. 

 

Bröllopet hölls som sagt i Trädgårdsföreningens rospark mitt i centrala Göteborg, ett helt fantastiskt ställe att fotografera bröllop på måste jag säga. Personligt, känslofyllt och grymt i all sin enkelhet. Det första jag sa till Annica och Niklas var att slappna av, och konstigt nog började även jag slappna av efter uppmaningen. Därefter knäpptes det bilder, oj oj oj. Gömde mig bakom buskage, smög omkring dem, plåtade när- och långgående, ja, jag tror jag checkade av alla min bildexempel på ToDo-listan. Det kan man säga. Som bröllopsfotograf har man ett stort ansvar, särskilt om man är anställd som den enda fotografen. Man ska försöka fånga helheten av deras viktigaste dag i livet, genom kameran. Bilder på paret är givetvis det viktigaste, men även faktorer runt om. Här blandade jag in blomsterarrangemanget, brudbuketten, vänner, släkt och familj till paret och lite miljöbilder. Ni ska få se några utav mina favoriter från min absolut första bröllopsfotografering, och glöm nu inte att upplösningen blir skit på blogg.se.