Om ni har varit uppmärksamma på GAIS nya hemsida under fliken "Laget", finner ni nya fräscha spelarbilder som jag tog i samband med lagbilden i våras. Om ni varit riktigt riktigt uppmärksamma och fört muspekaren över spelarbilderna, har ni hittat en liten surprise. Tänker inte spoila den för er som inte sett.
För att vara exakt, togs bilderna den 14:e maj, under Kristi himmelfärdsdagen. Dagen efter jag hade varit på spa med min grymma gymnasieklass ute på Hisingen. Det var egentligen tänkt att vi skulle härja på Lissebisse den 14:e, istället drog jag och Annika (som ställde upp som assistent åt mig), upp till Gaisgården. Och nu, ett halvår senare, får en äntligen visa er bilderna som vi gått och hållit på sedan dess eftersom de i huvudsak var ämnade för den nya hemsidans release! De trötta uppställda studiobilderna som man ser år ut och år in skulle rustas upp till något unikt och eget, och varenda spelare skulle le. Där låg fokuset som mest. Vi skulle göra bilderna "Gaisiska". Och det tycker jag att vi lyckades med. 

Två månader innan lagfotograferingen hade jag fotograferat min lillebror på ett sätt som jag drog nytta av i fotograferingen med GAIS. Bilden på David nedanför är tagen i direkt motljus, med två blixtar riktade mot honom strax framifrån. Detta gav en skön krispighet, skarphet och klara färger, samtidigt som bakgrunden på ett skönt sätt uppvisades utan att ta över fokuset från huvudobjektet som i detta fallet var min bror, David. Jag blev kär i den typen av ljussättning och använde därför liknande metod under lagfotograferingen. 

Lagbilden var den svåraste biten. Vi hade en sliten, lite halvt rutten bänk med ett skevt ben att utgå ifrån, inte en enda stol i sikte och sisådär 32 spelare och ledare som skulle in i en och samma bild. Men, vi skulle ju givetvis även göra denna bild till "Gaisisk". Jag tänkte "startelvabild" fast med 21 spelare till. Vi må vara det enda laget i Superettan som tar startelva-bilder, då ska vi bannimej vara det enda laget som tar 32-startmanna-bilder. Ja, ni fattar grejen. Det var svårt att placera ut samtliga spelare i ett hyfsat högt tempo, i längd för att få en jämn balans i de tre leden. Trots att jag såhär lite klok i efterhand, misslyckades ganska så grovt med längden på raden längst bak, bidrar bilden ändå till en rätt skön känsla. Det går i alla fall nedåt jämt åt ena hållet. Det var en go stämning under hela fotograferingen och grabbarna verkade tycka om att stå framför kameran, nåja, de flesta i alla fall. 

De enskilda spelarporträtten ljussattes som sagt enligt bilden nedan som jag testade på Annika innan fotograferingen ägde rum. Två vita paraplyer, två blixtar, riktade mot spelarna med ett motljus strax höger uppifrån från solen. Perfekt. Och bilderna fick den där sköna krispigheten som jag var ute efter. Varje spelare fick ta två bilder var; en seriös med ett leende och en oseriös där de fick välja pose precis som de själva ville. Vissa var mer vågade än andra, och dessa finner ni som sagt på GAIS.se under fliken "Laget". Have fun! Jag valde att fotografera strax nedifrån, ur "grodperspektivet" för att få den lite "mäktigare" feelingen i bilderna, och ta inte detta fel. Man stöter ofta på att män och kvinnor porträtteras olika i en fråga likt denna. Man fotar ofta män nedifrån och kvinnor lite neutralare eller ovanifrån, och detta hör till en gammal sed. Hade jag däremot fotograferat ett damlag, hade jag fotat på precis samma sätt, nedifrån. Det hör liksom till fotbollsvärlden.