Igår var en mycket fin dag, av en mängd olika anledningar. En dag som senare omvandlades till en dag varje Gaisare helst vill lägga bakom sig, men som ändå jobbigt nog sitter kvar i varje Gaisares näthinna hur mycket man än trycker på delete idag. Många, väljer att ventilera genom skrift, andra genom att skrika ut eller varför inte gömma sig och stänga av allt. Tror jag såg allt igår. Men jag vill ändå börja med allt det positiva som gårdagen bjöd på, för där blandas varenda en av er som var på plats på Gamla Ullevi in.

 

Jag tycker det är fascinerande, fullkomligt fantastiskt och rent utav grymt att se en så stark supporterkultur vår förening har. En kultur som är obrytbar. En supportersjäl med en sådan glöd som aldrig slocknar, som finns där och som alltid kommer att finnas där. Det är fantastiskt hur så många människor lägger tid, energi och pengar på ett lag, en förening, där kärleken är precis densamma. Det är fantastiskt hur trogen en människa kan vara, hur stor lycka den kan skapa och aldrig släppa taget om hoppet hur jävligt det än går. DET mina vänner, är fräckt. Och det är otroligt sällsynt. Men vi har en sådan supporterkultur. Det bevisade GAIS supportrar igår. Ännu en gång. Och trots det förfärliga resultatet, ser jag hur folk tar sig samman och laddar för bortamatchen i Varberg till helgen. Det är också väldigt fräckt. Men nu lite om igår;

 

Igår återförenades jag med en mycket god vän som jag lärde känna under mina år på Ljud och Bildskolan, som satt med och fotade under matchen. Jag hade även lilla Malte vid min sida (Johans son). En kille som somnade av lycka efter matchen, troligtvis den enda, men det gjorde mig lycklig att veta. Nio år, fick sitta med och filma med sin GoPro hela matchen, utan att bry sig ett skvatt om resultatet. Allt som betydde något för honom var att få vara med, sitta med och göra grym film. Fy fan vad bra. Ryser. Och den lyckan fick jag vara med och bidra till. 

 

Igår intervjuades jag i halvtid. Jag fick ta emot applåder från otroligt många fina människor uppe på läktarna för det arbete jag gör för GAIS. Ett arbete jag njuter av oavsett resultat, för när man arbetar med ett grymt gäng, för en grym publik (för det är faktiskt för er som arbetet i grund och botten är utformat för), spelar sällan något annat någon roll. I publiken satt även Håkan Hellström, som genom Anders tackade för alla bilder jag tar för GAIS. Samtidigt som ett meddelande på Facebook trillade in där en blev utnämnd till matchens lirare. Jag tror inte ni själva inser hur fina ni är. Tack!

 

Igår tog jag, ni, vi, alla farväl av en fantastisk människa. Ni vet vem jag pratar om. King Zhubi. Att se laget gå mot omklädningsrummet utan honom, var som att se en fågelmamma gå över en gata med alla sina ungar men med en glömd på andra sidan den farliga vägen. Smärtsamt. Att krama om honom, bli vän med tanken av att han skulle  lämna oss på detta sätt, var tråkigt. Man såg det i allas ögon. Inte minst i hans egna. Men en sådan människa unnar man det bästa av det bästa, jag, du och ni vet att GAIS är det bästa för honom. Vi bara vet det. Han bara vet det. Och jag vet att han älskar GAIS. Mer finns inte att säga. Petrit, det kommer aldrig vara över för dig. 

 

Igår tror jag dessutom att jag tog en utav mina absolut mest betydelsefulla bilder, någonsin. En bild jag inte märkte av igår kväll när bildgalleriet skulle publiceras på .se, en bild som istället gav avtryck idag när känslorna och stormen i hjärnan börjat lägga sig något sånär. Ni ser den här nedanför. Efter matchen, när det var en fullkomlig känslostorm inne på Gamla Ullevi, knäppte jag av en bild på Paula och GAIS TIFO. Zoomar man in lite på bilden ser man hennes tatuering "GAIS IS MY RELIGION" på armen. Det, kombinerat med det starka kropps- och ansiktsuttrycket ihop med kvällens prövning på supportrarna, insåg jag hur mycket den här bilden berättar. För det var en prövning igår. Det var det. En prövning om vilka som skulle vika ned sig av förlusten, gå och begrava sig själva eller stå upp för föreningens hjärta, inte ge upp och stötta vidare. Bilden skriker känslor. Den skriker GAIS.