Tre otroligt obeskrivligt viktiga matcher kvar av den här mycket känslofyllda och prövokrävande säsongen. För visst har den satt oss alla på prov, inte minst på våra psyken och känslor. Något jag dock har reflekterat över under höstsäsongen, främst nu det sista, är att all den här motgången vi genomgått har stärkt min kärlek och vilja för GAIS. Istället för att ha blivit nedbruten och tappat hoppet, som jag har fått en uppfattning av att en del känner, har jag värdesatt GAIS på ett helt annat känsloplan den här avslutande delen av säsongen än vad jag någonsin tidigare gjort. Folk må kalla mig nördig med en avsaknad till att prioritera bättre, jag skulle snarare vilja säga att jag aldrig tidigare prioriterat saker och ting så bra som jag gjort under den här säsongen. GAIS har blivit så mycket mer än fotbollsklubben GAIS. GAIS har blivit en del av mig, en del av oss, och det handlar inte om att inte ha ett liv vid sidan av. Den här typen av kärlek är den mest energikrävande, lyckosamma och ångestfyllda kärlek som finns, samtidigt som den är en utav de vackraste. Allt det negativa har gett mig tändvätska på elden, utan motgång blir man aldrig starkare, utan blåst kan man aldrig avnjuta en riktigt stilla dag där resultatet bara flyter på, där turen ligger på vår sida. Men leker du med elden, så får du faktiskt elden tåla. Du är fast i en utav de mest vackraste och eviga kärlekar som finns, leker du med den, får du tåla alla dess sidor. Positiva som negativa. Det är då man kan räknas som trogen.

Vi glömmer det som varit och lägger all vår sista kraft och fokus på det som komma skall. Ut med allt negativt och in med allt positivt. Allt handlar om det psykiska. Tänka rätt, släppa taget om det förflutna och bygga upp ny positiv energi. Det gäller inte minst truppen, utan även ledare, supportrar, knattar, neggare, fotografer, skribenter, ja alla i och kring föreningen. GAIS ger oss alla en fantastisk gemenskap, ett band till människor som är starkare än någonsin, och en gemensam kärlek som åtminstone jag värdesätter högt. Enormt högt. För det är bland det finaste jag vet. GAIS. Det är nu alla måste visa vad man går för. Alla. Varenda jävel, som många så trevligt uttrycker det. Backa upp varandra istället för att klanka ner på andra, pusha och bidra till motiverande energi istället för att negga och hata, skratta och le istället för att se uppgiven ut, stå rak i ryggen med ett stolt GAIS-emblem fram över bröstet istället för att stå hängande och gömd, heja istället för att stå tyst. Bidra till stabilitet, skön tillvaro och framgångsrika resultat. Sluta inte stötta och sjung om det går dåligt. Se det som en tändvätska på den redan upptända brasan, sjung på hårdare när det är som tyngst. Och sjung ännu högre när resultatet gått med oss. Hata inte det du inte vet. Sluta upp att .nu:a och kom in i matchen. Jag tycker ni alla som hänger där är helt jäkla fantastiska på alla möjliga sätt och vis, men ni måste släppa det negativa torrfodret och öppna den satans buren och bara köra. Ingen glömd, alla ska med. Ta vara på momenten som finns kvar av säsongen innan det långa uppehållet viker in i den då tysta vardagen. Du kommer ångra dig att du inte gick på de sista matcherna av 2015. Du kommer ångra dig så hårt. För det vi kommer få där, kommer aldrig någonsin tillbaka på samma sätt. Ögonblick, stunder, känslor.

Du behövs, du kan göra skillnad, du kan bidra, du kan! Vi behövs, vi kan göra skillnad, vi kan bidra, vi kan!

Vi är GAIS, och vi kommer alltid vara GAIS. 

* GAIS - Syrianska 2015-10-18 klockan 16:00 Gamla Ullevi
* IF Brommapojkarna - GAIS 2015-10-24 klockan 16:00 Grimsta IP
* GAIS - IK Sirius 2015-11-01 klockan 14:30 Gamla Ullevi