Vårterminens andra vecka är avklarad och nu sitter man på en hög av nya kunskaper. Under den här veckan arbetade vi med våra familjemontage och hade en oerhört intressant föreläsning med en tidigare elev Jenny Jacobsson. Jenny arbetar mycket med montage och drömska bilder, vilket väckte mycket inspiration hos mig eftersom hennes bildspråk och visuella känsla är lite åt det hållet jag dras mot. Nåja, jag tror jag satt i sisådär elva timmar i sträck framför Photoshop i måndags för att kötta in nya tekniker och metoder att arbeta på. Jag har som jag tidigare nämnt, aldrig arbetat med den här typen av montage. Ska vara brutalt ärlig och säga att jag aldrig riktigt vetat om hur man klippte bilder i PS. På den nivån låg jag innan kursens start. Något jag är stolt över att kunna motbevisa idag. För mitt montage blev klart. Och jag är sällan 100% nöjd med något, men jag skulle ändå vilja påstå att det kunde blivit bra mycket värre. Det var ju trots allt mitt livs första montage.

 

Men hur gick det till nu då kanske man kan fråga sig? Bra fråga, svarar jag då! Jag började att fotografera min mamma, som fick bli ursprungsbilden till montaget. Eftersom jag har en enorm kärlek till mina blixtar och ljussättning, valde jag att slänga på ett silvrigt paraply belyst ifrån vänster, ganska högt upp. Detta i kombination med ett vitt paraply som upplättning från den högra sidan med en lägre styrka på blixten. Detta gav ett ganska så framträdande ljus utan för hårda skuggor. Jag valde den här typen av ljussättning för att underlätta vid friläggning av objekten som skulle klippas in i bilden, dvs pappa och min bror. Och givetvis använde jag mig utav samma ljussättning när jag fotade min pappa.

 

Jag hade en ganska klar bild över hur jag ville att mitt slutliga resultat skulle arta sig. Därav kunde jag förutse mitt tillvägagångssätt för att få fram rätt vinklar och perspektiv. Pappa fick därför ställa sig bakom en dörrkarm och luta sig utifrån dörröppningen för att få samma känsla som om han skulle dyka upp bakom brasan. Eftersom mina Photoshop-skillz inte var särskilt stora kring ämnet, valde jag att underlätta för mig själv genom att vara noggrann med vinklar från första början. Det var däremot svårare med min bror, som från början fotograferades med en skjorta på sig. En skjorta som senare skulle knytas och liknas en ballong. Detta bidrog till svårigheter då jag i efterhand fick fotografera en knuten skjorta i ett annat material och frilägga in i den redan frilagda skjortan, vilket gjorde att jag bytte idé till att sätta in honom i en ballong istället. Bilden fick namnet "Fucked Up".

 

Min inspiration hämtade jag hos grymma Johan Westerlind, vilket en utav mina lärare kunde se i mitt verk här nedan. Något jag bär med mig från redovisningen är dock att jag fick beröm för att ha satt in min egna stil och känsla i bilden, vilket är ett utav mina största mål med det här året inom min fotografi; att hitta min signatur, att hitta mitt fotografiska visuella uttryck som ska genomsyra allt jag gör. Det är en lång väg att gå och jag ser fram emot att nå dit en vacker dag. 

 

Imorgon påbörjar vi min favoritkurs del två; rörlig bild. Ingen är lyckligare än mig, och det beror inte enbart på grund av att snön håller på att försvinna, utan att jag ska få syssla med film under tre veckors tid nu framöver. Jag må älska stillbildsfotografiet men oj vad filmen växer i mitt hjärta. Många idéer har vuxit till liv bara på den här kvällen och jag är oerhört spänd på vad som komma skall.